Bloggande

Jag har kommit in i den här blogg-världen sent. Men kanske bättre sent än aldrig. När jag läser om Vaniah där hon beskriver hur hon slutade jobbet och började plugga till en MBA så saknar jag universitetet.

17 vad kul man hade. Visst var det jobbigt. Visst kommer jag ihåg de gånger då man förbannade allt vad tentor och grupparbeten hette och hade kunnat ge vad som helst för ett 8-5 jobb bara för att slippa behöva vara uppe och plugga dagar och nätter i ända. Men... det hade ju sin charm. Och det var ju inte så jämt. Långt ifrån jämt.

Man kommer med ett leende på läpparna ihåg sådana incidenter som när en kompis fick smeknamnet "Glapp" för det var henne man ropade på när stereon glappade så hon kunde gå upp och "smälla till den".

Eller den gången då vi kollat på film och det spöregnade ute. Verkligen HÄLLDE ner. Det var enorma pölar men vi tänkte "äh, 300 meter är väl inte så farligt". Vi kom kanske 30 meter innan man var mer blöt än om man hade tagit steget av en brygga rätt ut i en sjö. Ja, då behövde man ju inte gömma sig undan regnet längre. Det var bara att deklarera krig mot de andra och brottas i vattenpölarna. Man fick känna sig (och agera) som en treåring. Underbart.

Eller varför inte gången då vi hade fått nog av uppsatsskrivande och skulle "bara" ta en liten paus med en öl och en nacho på studentpuben. De hade för övrigt en nacho-tallrik som var "to die for" med guacamole och helt underbar aioli. Det slutade med ett antal öl och flera "nachosar" vilket gjorde att livet framför datorn, lite senare på kvällen, blev betydligt roligare. Dock så var resultatet inte speciellt upphetsande.

Undra vad de gör på SIUC idag? Undra om mina lärare är kvar. Det verkar som om Gordon, John och Charles fortfarande är. Jösses, det är ju nästan 10 år sedan. Min absoluta favorit verkar dock lysa med sin frånvaro. Vår lärare i "Sales Managment". Det var den bästa kurs jag gått någonsin, även inräknat här hemma. Men, gubben var ju konsult inom området så inte undra på att det var intressant att lyssna på hans erfarenhet.

Skulle vara kul att åka tillbaka. Men, det blir ju aldrig det samma. Det är ju faktiskt folket som gjorde vistelsen till det det var. Dags att inrikta sig på något annat. Hus kanske?