Mersmak

Göteborg. Underbara Göteborg! Sveriges framsida! Faktiskt! Jag blir lika konstigt nostalgisk och lycklig varje gång jag kommer hit.

Betyder det att jag vill bo här eller räcker det med att endast hälsa på? Jag har funderat länge. Har försökt ta mig hit ett flertal gånger men det har aldrig blivit av. Nu har vi köpt hus. Nu lär det väl inte bli...

Vi får se om sommarsemestern på hoj ger mersmak. För oss båda...

Heja Triumph

Som nybliven MC-förare så tar man det lugnt så här i början på säsongen. Det tror jag i och för sig att de flesta MC-förare gör, man måste ju tänka på att man inte kört på ett par månader samt beräkna för sådana farligheter som lågt stående sol, grus i vägkanter och korsningar samt allmänt vilsna bilister.

Igår så var jag en sväng i Nyköping. På väg hem så passerade jag Södertälje. Åkte över bron i nordlig riktning runt 18-tiden och var då väldigt säker på att jag skulle slippa några köer, jag menar, klockan var ju "mycket". Åtminstone med rusningstrafik-mått mätt.

Efter en vänsterkurva ser jag dock att det är stopp. Inte bara lite stopp utan HELT stopp. Jag saktar in och börjar krypköra. Det där med krypkörning är dock inte särskilt roligt för en motorcyklist och det beror inte på, som många tror, hojen är designad för att gå fort utan helt enkelt på att man blir jäkligt trött i handen jäkligt fort!

Många MC-förare tar ju då en liten "genväg" och kör vid sidan om. Detta är inte något man gör helt "bara sådär". Det är ju klart att man kan köra och hantera hojen men man vet ju också hur man reagerar som bilförare när det dyker upp något oväntat, på fel sida, i backspegeln. Å andra sidan, någon gång är ju tvungen att bli den första att gena lite, samt som min vänsterhand inte pallade mer kopplingsarbete just då. Detta går igenom mitt huvud då det helt plötsligt, på min vänstra sida, dyker upp en kille på en Triumph. Som genar. Vad glad man kan bli. (Trots att jag är Honda-förare så måste jag här applådera Triump. Dessutom var hojen jäkligt snygg.) Jag tog rygg. Klart man måste våga. Jag smet förbi.

Efter ett tag på vänster sida så bytte jag till vägrenen på höger sida istället (extremt mycket mer plats samt enklare för bilisterna att ha koll) och helt plötsligt ser jag hur någon tar rygg på mig. Triumph-killen.

Köerna pågick från Södertälje till strax innan Hallunda. På vägen fick vi se inte mindre än 3 olyckor och 2 kokande bilar. Största olyckan var tydligen i Hallunda. När vi kom dit så var dock det mesta uppröjt och bärgningsbilen lastade de sista 3 bilarna. Hoppas att det gick bra för alla inblandade.

Och jag kom hem. Snabbare än vad som trafiken hade tänkt. Ett stort tack till Triumph-killen som ledde vägen. Hurra!

Julen kom av sig

Hade sådana julkänslor förra veckan. Var helt på det klara med att jag skulle börja julpynta, som absolut senast till helgen (den som har varit). Lyssnade till och med på lite julmusik. Så kom 1:a advent... och gick. Jag åkte hoj istället. På 1:a advent. Ibland är livet konstigt!

Jag och min cykel

Cykelfantast? Knappast. Nybliven MC-åkare under 2006? Oh ja.

Kan fortfarande inte riktigt fatta det. Även om jag haft kortet sedan i juli så har det inte riktigt gått in... i skallen att jag har MC-kort. Det står ett A "extra" på mitt körkort. Jag har fått en extra "license to drive". Känns lyxigt.

Första gången jag riktigt blev sugen på att kunna köra motorcykel var jag 13 år. Jag var på bilsemester i ett riktigt semestermål för hojåkare, Norge. Detta land har en enorm uppsjö av små och slingriga vägar genom fantastiska landskap. Detta märkte man även som bilfarare men det såg magiskt ut att "sväva" fram på de där tvåhjulingarna.

Idéen låg väl och grodde i bakhuvudet men när det väl blev dags för körkort var det ingen snack om saken, det var ju körkort för bil jag skulle ha och inget annat. Sagt och gjort. Som alla andra 18-19-åringar i min hemstad så tog jag bilkörkort.

Idéen föll sedan långt bak i huvudet för det blev annat som tog dess plats. Plugga på högskolan. Åka till USA. Skaffa jobb. Flytta till Stockholm. När sedan livet hade stabiliserats någorlunda så poppade idéen upp igen. Det var för några år sedan. Jag och en kompis som också var sugen skrev in oss på körskola. Vi kom så pass långt att vi skaffade lämp, köpte kurslitteraturen och satte oss ned att plugga. Sedan tog det tyvärr stopp. Tills förra hösten. Hösten 2005.

Då går min sambos kompis och köper sig en hoj. Min sambo (som kört lite cross men och moppe men inte så mycket mer) provkör nya hojen. Och blir biten. Av att ta kort alltså. Jag som redan hade lämp hejade på honom. Det bar raka vägen av till affären och köpa grejor. Hojställ, hjälm, stövlar, ryggskydd med mera, med mera. Här skulle det köras. Sedan kom snön.

Men, målet var satt. Fortsättning följer...

Årets sista hojtur?

Och blev detta årets sista hojtur kanske? En riktigt fin söndag och kameran skulle nu med ut så man fick se hur det såg ut när man lutade i kurvorna. Sambon jämförde i och för sig både mig och sig själv med Valentino Rossi och tyckte att vi inte lutade alls i kurvorna men... Alla är vi ju "barn" i början, eller hur?!

Vi åkte ut mot Vaxholm och fick för en gångs skull ta Bogesundsvägen i fullt dagsljus. Det var lite annorlunda. Fast en aning läskigt då man blir omkörd av två hojar som hade något mer brått än en annan.

Det måste bli mycket kurvtagningsövningar till nästa år. SMC:s kurs verkar vara en bra idé. Man såg tydligt på bilderna hur man skulle göra och inte göra. 17 åxå att det ska vara så svårt att fatta när man sitter på hojen.

Neckmike till nästa år kanske...

37 glädjemil

Underbart! Helt jäkla underbart! Åka hoj är bara SÅÅÅÅ kul! Åkte massor igår. Kan ju vara en av de sista helgerna man faktiskt har möjlighet, innan det blir läskigt kallt och halt ute. Åkte upp till Uppsala och snirklade sedan på småvägar till Österbybruk och vände hemåt över Rånäs, Alunda och Rimbo. Tillbakavägen bjöd på en mängd roliga, kurviga, helt underbara små vägar. Och hojen går bra. Riktigt bra alltså!

Ahhh, det här är livet!

Inte kan han vara borta...

Usch vad overkligt. Fick precis reda på att en kollega dog igår när han var ute och körde MC. Han krockade med en bil och avled tydligen direkt på platsen.

Det känns helt overkligt. Han jobbade ej på mitt kontor men ändå. Detta var ändå en kille man såg till relativt ofta och alltid pratade med. Det känns så overkligt att han skulle vara borta.

Undrar vad som hänt...?

Tankar går till hans familj. R.I.P.

Går den på ångor??

Körde lite hoj i helgen. Min underbara Honda VFR 750. Röda lampan för att bensintanken är på väg att ta slut tänds. Har en bit kvar till närmsta mack (som har mitt tankkort). Tänker att jag klarar mig till Nyköping, 47 km. Börjar dock bli lite smått orolig. Undrar om det var vid 3 liter kvar som lampan tänds. Eller hur mycket är det egentligen. Hur många liter per mil drar egentligen MC:n? Oh jisses, är det mer än 0,5, är det kanske 0,6... Hur stor är reservtanken??

Nu vet jag, det går utmärkt att köra 5 mil efter att lampan tänds.

Jag tankade 21,3 liter. Tanken ska tydligen rymma 21...

Den måste gå på ångor!

Regn...

Ser ut som om jag kommer bli en dränkt katt idag.

Hoj i fyra timmar!
På motorväg!
I ösregn.
Snyft!

Man börjar tänka till

Var ute och åkte hoj igår. Hörde på avstånd ett av "busgängen" som var ute och körde. Läser idag att en körde ihjäl sig. Känns så... onödigt! R.I.P