Jag och min cykel

Cykelfantast? Knappast. Nybliven MC-åkare under 2006? Oh ja.

Kan fortfarande inte riktigt fatta det. Även om jag haft kortet sedan i juli så har det inte riktigt gått in... i skallen att jag har MC-kort. Det står ett A "extra" på mitt körkort. Jag har fått en extra "license to drive". Känns lyxigt.

Första gången jag riktigt blev sugen på att kunna köra motorcykel var jag 13 år. Jag var på bilsemester i ett riktigt semestermål för hojåkare, Norge. Detta land har en enorm uppsjö av små och slingriga vägar genom fantastiska landskap. Detta märkte man även som bilfarare men det såg magiskt ut att "sväva" fram på de där tvåhjulingarna.

Idéen låg väl och grodde i bakhuvudet men när det väl blev dags för körkort var det ingen snack om saken, det var ju körkort för bil jag skulle ha och inget annat. Sagt och gjort. Som alla andra 18-19-åringar i min hemstad så tog jag bilkörkort.

Idéen föll sedan långt bak i huvudet för det blev annat som tog dess plats. Plugga på högskolan. Åka till USA. Skaffa jobb. Flytta till Stockholm. När sedan livet hade stabiliserats någorlunda så poppade idéen upp igen. Det var för några år sedan. Jag och en kompis som också var sugen skrev in oss på körskola. Vi kom så pass långt att vi skaffade lämp, köpte kurslitteraturen och satte oss ned att plugga. Sedan tog det tyvärr stopp. Tills förra hösten. Hösten 2005.

Då går min sambos kompis och köper sig en hoj. Min sambo (som kört lite cross men och moppe men inte så mycket mer) provkör nya hojen. Och blir biten. Av att ta kort alltså. Jag som redan hade lämp hejade på honom. Det bar raka vägen av till affären och köpa grejor. Hojställ, hjälm, stövlar, ryggskydd med mera, med mera. Här skulle det köras. Sedan kom snön.

Men, målet var satt. Fortsättning följer...