Black is gone
I slutet på mars så fick jag en blå stortånagel. När vi var i Alperna så hade jag tydligen en för lång nagel första dagen. Det gjorde ont som 17 när vi kom tillbaka från backarna. Jag fixade till det och tänkte väl inte så mycket mer på det. Det besvärade mig inte så mycket.
På hemvägen så välter dock min resväska över min fot och träffar med hjulet (den tyngsta sidan av väskan) rakt på min stortå. Det var så man nästan började grina. Jag gick och kollade läget. Istället för att ha en vanlig tånagel så var den nu nästan svart samt att jag hade svårt att gå.
Det gick över efter någon dag men nageln såg ju inte så trevligt ut. Efter mycket om och men hade den nu bestämt sig för att ge upp. Idag så var den så lös så den gick att dra bort. Kan ju ha haft något att göra med pillfaktorn som de flesta sår eller naglar brukar råka ut för, förr eller senare.
Läskigt att nu inte ha någon stortånagel. Det lär ju dröja ett bra tag innan den växer ut helt igen. Vad gör man under tiden. Lösnagel?
Men, man får väl se det från den positiva sidan. Man lever bara en gång. Samt att det kommer vara ett roligt minne för alla kompisar att få se mig som Bridget Jones i skidbacken.
