Heja Triumph

Som nybliven MC-förare så tar man det lugnt så här i början på säsongen. Det tror jag i och för sig att de flesta MC-förare gör, man måste ju tänka på att man inte kört på ett par månader samt beräkna för sådana farligheter som lågt stående sol, grus i vägkanter och korsningar samt allmänt vilsna bilister.

Igår så var jag en sväng i Nyköping. På väg hem så passerade jag Södertälje. Åkte över bron i nordlig riktning runt 18-tiden och var då väldigt säker på att jag skulle slippa några köer, jag menar, klockan var ju "mycket". Åtminstone med rusningstrafik-mått mätt.

Efter en vänsterkurva ser jag dock att det är stopp. Inte bara lite stopp utan HELT stopp. Jag saktar in och börjar krypköra. Det där med krypkörning är dock inte särskilt roligt för en motorcyklist och det beror inte på, som många tror, hojen är designad för att gå fort utan helt enkelt på att man blir jäkligt trött i handen jäkligt fort!

Många MC-förare tar ju då en liten "genväg" och kör vid sidan om. Detta är inte något man gör helt "bara sådär". Det är ju klart att man kan köra och hantera hojen men man vet ju också hur man reagerar som bilförare när det dyker upp något oväntat, på fel sida, i backspegeln. Å andra sidan, någon gång är ju tvungen att bli den första att gena lite, samt som min vänsterhand inte pallade mer kopplingsarbete just då. Detta går igenom mitt huvud då det helt plötsligt, på min vänstra sida, dyker upp en kille på en Triumph. Som genar. Vad glad man kan bli. (Trots att jag är Honda-förare så måste jag här applådera Triump. Dessutom var hojen jäkligt snygg.) Jag tog rygg. Klart man måste våga. Jag smet förbi.

Efter ett tag på vänster sida så bytte jag till vägrenen på höger sida istället (extremt mycket mer plats samt enklare för bilisterna att ha koll) och helt plötsligt ser jag hur någon tar rygg på mig. Triumph-killen.

Köerna pågick från Södertälje till strax innan Hallunda. På vägen fick vi se inte mindre än 3 olyckor och 2 kokande bilar. Största olyckan var tydligen i Hallunda. När vi kom dit så var dock det mesta uppröjt och bärgningsbilen lastade de sista 3 bilarna. Hoppas att det gick bra för alla inblandade.

Och jag kom hem. Snabbare än vad som trafiken hade tänkt. Ett stort tack till Triumph-killen som ledde vägen. Hurra!