Kelgris

Snart får jag äntligen träffa familjens kelgris. Max. En 7 årig bonnkatt och familjens definitiva ögonsten. Jobbigt när man inte har katt själv men har haft tidigare. "Katt-abstinensen" sätter in och då bara måste man åka och hälsa på. Spelar heller egentligen ingen roll vilken katt det är man hälsar på, bara man får hälsa på någon.

Det kommer att bli katt någon gång för mig också. Men inte nu. Känns inte helt rätt att stoppa in katten i en liten lägenhet utan möjlighet att gå ut. Någon gång i framtiden blir det hus och då! Då blir det säkerligen en bonnkatt men varför inte en abessinier... eller en Russian blue eller en... siames... Hmm, nä inte en siames förresten. Har haft det tidigare och det är MYCKET katt att ta hand om. Inte för att katten är större eller så utan för att den kräver väldigt mycket i form av uppmärksamhet. Den ska vara med JÄMT. Dessutom så är den rätt frusen av sig, har inga underhår som t.ex bonnkatter har. Detta gör att den söker värme, oavsett tid på året! Det innebär att den hemskt gärna vill sitta i knät, på dig, vid dig, JÄMT. Som sagt, mycket katt helt enkelt.

Fast roligast vore ju en sådan här...

Men det är ju inte direkt möjligt!